Reflektion 3, inlägg 2

"Läraren kan inte arbeta under alla möjliga miljöer"

.

Lärare idag måste kämpa för mycket mer än elevernas inlärning. Lärare måste fundera över hur skolan ska få mer pengar och hur man ska göra nu när klasserna blir allt mer större. Detta tror jag påverkar barnens inlärning negativt eftersom att barnen inte får det stöd de behöver nu när dom bara blir "en i mängden" av alla elever som finns i klassrummet. Lärarens planering blir inte lika bra heller enligt mig för att nu måste man anpassa lektionerna till många fler elever än förr.

.

Under min VFU märkte jag även att många lärare var rädda för att få nedsatt tjänst från 100 % till 75 % och vissa trodde till och med att en uppsägning skulle kunna komma inom en snar framtid. Om en lärare funderar över detta och är orolig kan detta påverka barnet negativt. Jag tror att en lärare som är orolig över sin framtid på skolan känner sig otrygg och funderar över det istället för att försöka planera in en riktigt lärorik lektion istället, eller vad tror ni?

Reflektion 3, inlägg 1

"utbildning är för dom som inte har medfödd känsla för utlärning?"

.

Vad är det som skiljer en bra lärare från en sämre lärare? Vad är det som gör att en lärare lyckas hålla ordning i klassen medan en annan lärare får kämpa med att ens få barnen att lyssna på instruktionerna?

.

Enligt Carlgren och Marton finns det många generella åsikter om vad som gör en lärare bra. Egenskaper som rättvis, personlig, skämtsam, bra på att förklara saker och bra på att motivera sina elever. Men är inte detta medfödda egenskaper? Enligt mig är lärare något man föds till, man föds till att leda en grupp och man föds till att kunna lära ut saker till en större grupp. Men om det nu är så att man föds till lärare, varför måste man då utbilda sig till att bli en bättre pedagog? Enligt mig är det självklart att man föds med vissa egenskaper och om man brinner för att lära ut faktakunskaper till andra människor så är det klart att man är duktig på det.

.

Exempel: Roland, 12 år, älskar att spela fotboll. Han älskar det så mycket att han spelar flera timmar varje dag. Även dagar då han inte har träning. Han brinner för det och därför tränar han mer än vad många andra barn i hans ålder gör, och enligt mig är det större risk att denna killen kommer att arbeta inom fotboll när han blir äldre - antingen som proffs eller annan inriktning i sporten.

.

Så därför behövs en lärarutbildning! För att vi som brinner för yrket ska få utvecklas och lära oss ännu mer. Roland i exemplet ovan tränade varje dag med sin träning - antingen i grupp några dagar i veckan eller individuellt. Men hur ska vi lärare få träning? Enligt mig är lärarhögskolan samma sak som fotbollsträningen är för Roland och för att vi ska bli världens bästa lärare måste vi lägga ner lika mycket tid på träning och studerandet som Roland måste göra för att bli den bästa fotbollsspelaren i världen.

"Som att tacka nej till volontärer till soppkök?"

Godmorgon gott folk! Klockan är nu 17:15 och jag gör mig iordning för att åka hem till Camilla. Idag har det varit en frustrerande dag i skolan. Jag hade fått en prakik-klass som jag skulle tillbringa mina närmaste 2 veckor i och igår ringde han/hon och sa att hon "hade ångrat sig och ville inte ha dit en högskole-elev". Jag fattar ingenting!

En prakitkant (vfu-are) är ju en tillgång till skolan! Det är ju knappast så att vi som kommer gå ut på praktik (vfu) kommer vara ivägen. Vi är elever som gått 1 månad i skolan och det är nu som vi är som mest motoverade till att lära oss hur läraryrket fungerar och det är nu som vi kommer vara till störst hjälp enligt mig.

.

Jag har bara så svårt att förstå att skolorna tackar nej till gratis arbetskraft (+ att de får ett par tusenlappar som tack) och så klagar skolorna på att det inte finns några pengar. Även om detta bara handlar om 2 veckors arbete. Fick för ungefär 1 timme sedan ett telefonsamtal från skolans rektor där hon ville veta lite mer om mig inför mina kommande veckor på skolan, och när jag väl fick berättat för henne att jag inte skulle dit så blev hon fundersam och frstod inte heller anledningen till att avisa en elev. Men jag vill inte lägga mig i hennes orsak för mycket eftersom att hon kanske kan ha det problem privat och kanske inte har orken att lära upp en elev just för tillfället.

.

Jag har även upptäckt att jag inte är ensam om detta bekymret, flera klasskamrater har haft samma otur som jag. Men samtidigt känner jag att det är bättre att de tackar nej till min arbetskraft än att komma till en arbetsplats där man inte känner sig välkommen.

.

Enligt mig är det som att tacka nej till volontärer till soppkök?